Saknar alla sjuka ideér, alla underbara galna människor. Lärarna, lokalerna, kontoren. Då jag hade mina fem tjejer med mig varenda dag. Jag och Julia som alltid hittade på busiga saker att göra när vi blev uttråkade. Saknar sammanhållningen i klassen, klassresan som inte blev som någon hade förväntat sig. Dagarna då vi hade hemkunskap och alla satt var så trötta så vi bara satt och drack té och pratade. Bråken, skratten, tårarna.